En liten lista med saker som har orsakad ett visst glädjerus hos mig idag.

• Jag har krängt min motorcykel och har fått ledigt nästa vecka. Så på måndag blir det ut och bli ryggsäcksresenär igen, vet bara inte om jag ska ta mig norrut till bergsvandring bland tunn luft och getter eller söderut för avkoppling på långa sandstränder med hav och vågor. Egentligen ville jag nog hälsa på kameler i Rajasthans öken, men där var visst 44 grader varmt nu. Jag försöker undvika den typen av temperatur litegranna, i synnerhet när det handlar om en öken. Det lutar mot stränderna just nu.
  
  
• Det är fredag. Det finns någon universell glädje i fredagar tror jag.
  
  
• Snart kommer jag hem och äter ostmacka och dricker pripps blå.
  
  
• Roskildefestivalen har släppt ett finfint program. Oj vad jag ska dansa till Arcade Fire, Klaxons, The Killers, Björk och LCD Soundsystem och massa annat i sommar!
  
  
• Anders hemsida är färdig (näst intill i alla fall), och kan beskådas på www.fandango.tk.
  
  

Och hej mamma, jag kommer till Varberg den åttonde maj klockan 17.20. Sen när började X2000-tågen Stockholm-Varberg kosta nittiofem kronor förresten? Jag gillar det.

fredagskväll

Jag, Sam och Enrico dricker kvalitetsölet Cobra och lyssnar på Slagsmålsklubbens nya skiva. Klimatet är lite svalare nu än för en vecka sen. Jag pratade med Björn i telefonen innan. Han berättade att det var vår i Göteborg, han lät glad och jag tycker det ska bli roligt att komma hem.

Imorgon är det filminspelning igen, och jag ska förstås agera. Jag vet inte var, inte hur, men min agent Ramesh kommer och plockar upp mej här klockan åtta. Tidigt som attans.

Min födelsedagspresent

Jag köpte en födelsedagspresent till mig själv idag. Fast egentligen är det ni som får en födelsedagspresent av mig, bestående av mig. Grattis. Den femte maj flyger jag från Mumbai till Stockholm (hej ida, vill du ha besök?) och tar nåt tåg söderut därifrån. Se till att våren är där på riktigt då, är ni snälla.

Det kommer nog bli jätteläskigt och jättekonstigt men samtidigt jättekul! Jag saknar er, ju.

tjugotre

Jag gör er säkert besvikna, men det är ungefär samma som förut. Lite äldre, säkert lite klokare, en tysk sjuttiotals-mustasch mindre (jag är för gammal för sånt trams nu, väl). Firade födelsedagen med pizza, bowling och pilsner, det var en bra dag. Runt elvatiden på kvällen kom det överraskande nog sisådär 30 glada människor med chokladtårta och skönsång. Större delen av tårtan applicerades dock i mitt ansikte, men jag var väldigt väldigt glad ändå.

Och alldeles nyss kom regnet. Det var sex månader sen jag såg det sist, och det var jättehärligt! Ett stort åskmoln passerade över oss och kylde ner oss flera grader. Ett skönt sommarregn, säkert grovt förorenat och mer syra än vatten, men ack så härligt.

Annars inte mycket nytt från subkontinenten. Här är jättevarmt och jag tänker köpa mig själv en födelsedagspresent imorgon.

Jag, en trafikdåre

Jag lyckades ta mej till jobbet per motorcykel idag också. Inte kunde väl jag ens i mina drömmar för ett halvår sedan tro att jag idag skulle sitta på en motorcykel och köra mellan oberäkneliga bilar och rikshaws med marginaler på en tum, göra omkörningar på vilken sida som helst där det finns lite utrymme, använda tutan på samma sätt som ni använder backspegeln och kryssa mellan filer, fotgängare, hål i gatan och gatuhundar.

Den här trafiken skrämde skiten ur mej när jag först kom hit, nu är jag en del av den. Det tar ett tag innan man begriper att det är ett organiserat kaos i det hela. Jag skulle inte vilja påstå att handlar om logik, utan snarare 'common sense' blandat med förståelse för medtrafikanterna. Rikshawförare undantagna.

Ett halvår senare

Idag är det den andra april 2007. Idag, för exakt sex månader sedan klev jag upp i ottan åkte till Landvetter där mitt flyg skulle avgå tidigt på morgonen. Det var stora känslor, stor rädsla och stora förhoppningar.

Igår tänkte på de känslorna jag hade då, hur liten jag var och hur stor världen runt omkring mig var, när jag klev ombord på flygplanet som skulle ta mig till andra sidan jorden. Och ännu mindre när jag landade ensam och förvirrad i Bombay samma kväll.

Min rädsla när jag satt i taxin från flygplatsen är fortfarande inte helt greppbar och inte heller helt enkel att förmedla i ord. Från ett oktoberkallt Sverige, som förvisso var varmare än normalt, till den mest befolkade staden i världens näst mest befolkade land. Och där jättefuktig luft och värme eftersom det var slutet av monsunperioden. Denna dag var också Mahatma Gandhis födelsedag, vilket innebar ett sjuhelsikes firande med karnevaltåg, smällare, elefanter, utsmyckade lastbilar med glada människor på och allmänt brötande.

Och mitt i alltihopa, mitt i all förvirring och glädjeyra, där är jag.

Ett halvår och många intryck och erfarenheter senare så kan jag fortfarande inte påstå att jag begriper mig på landet. Jag har rest till de största städerna, besökt varenda stat i den södra halvan, sett ett av världens sju underverk, besökt tempelruinerna i Hampi, sett de fantastiska landskapen i Kerala, dansat på häftiga nattklubbar i Bombay och liftat på lastbilsflak genom Goas smala vägar. Men Indien slutar aldrig förvåna och överraska. Det här landet är än mer kulturellt splittrat än hela Europa, i varje stat finner man nya kultur och levnadssätt.

Men den här stan känns lite som hemma nu, och det tog lång tid, men man anpassas så småningom efter sin omgivning. Och man behöver göra det för att undvika stressrelaterade sjukdomar och allmänt vansinne om man tänker arbeta i den här miljön där tid inte är pengar och det man inte hinner med i det här livet hinner man med i nästa.

Okej, jag har inte blivit helt indisk ännu. Jag använder fortfarande toalettpapper, jag håller inte mina vänner i hand, jag känner till konceptet med att köa och för mig innebär ”imorgon” dagen efter idag inte "närsomhelst i framtiden, men inte idag".