odörer

De vanligaste dofterna i den här stan är

1. Urin
2. Avgaser
3. Curry
4. Brandrök
5. Sopor

Tillbaks till Bombay!

Efter åtta långa dagar i Hyderabad, så tog vi oss vidare ut på nya äventyr. Den här gången till Bombay och Matheran. Dessutom är det så bra att det är väldigt många religiösa helgdagar i det här landet, vilket skapade en långhelg i det här fallet. Så fredag kväll så tog jag och fjorton andra natttåget västerut, för att få uppleva storstaden och dess totala kontrast. Tågresan gick finfint, förutom den lilla incident då Imran vaknade mitt i natten av att någon stal hans filt genom att dra den ut genom fönstret...

Vi vaknade upp i en jättestor stad, den stad som gav mig mina första intryck av Indien. Och det är underligt hur annorlunda jag uppfattade staden nu jämfört med då, för tre månader sen. Då var den bra mycket smutsigare, stressigare, förvirrande och mer misär. Nu, efter en viss anpassning till Indien och med helt nya referensramar så är det en modern stad (relativt Indien) med massvis av vacker arkitektur och bra infrastruktur. Det är en avslappnad atmosfär och luften känns mycket renare än i Hyderbad. Kontrasterna av Indien syns dock fortfarande tydligt, där är extremt fattigt och extremt rikt.

Hotell Volga i Colaba fick bli vårt tillhåll över natten, i deras nerprutade sjaskiga dubbelrum. Men vi hade tak över huvudet och avsaknad av kackerlackor så vi var glada.

Efter en dusch, lunch, sightseeing, shopping och allmänt strövande i storstaden åkte vi hem till Imrans föräldrar som bor i den här stan för en stor grillfest. Massa god mat och dryck senare så begav vi oss till nån klubb av det finare slaget och hade en toppennatt.





Vi vaknade morgonen efter för nya äventyr. Nu var det upp till bergen som gällde. Imrans familj har en gård i en liten bergsby som heter Matheran. Så vi tog ett tåg norrut och därefter en taxiresa upp för branta trånga bergspassager med stup istället för vägren, men det tyckte såklart inte chauffören att det spelade någon roll.

Väl uppe så blev vi varmt välkomnade av apor, hästar och en stor djungel. Vi vandrade till vår temporära bostad, en stor gammal stuga i trä. Eftersom vi hade mat med oss var vi tvugna att låsa stugan ordentligt när vi lämnade den eftersom alla aporna (hysteriskt många) skulle ta sej in och äta upp käket annars... Därefter hyrde jag och några andra hästar, och tog en ridtur uppe i bergen och besökte helt fantastiska utsiktsplatser. Det var verkligen jätteroligt och jätteläskigt att rida på dessa pensionerade travhästar.

Och det var verkligen djungel. När vi kom tillbaka för kvällen så träffade jag och Bilal en ny vän. En skorpion av modell större tyckte att vi verkade vara trevliga typer och ville gärna komma och hälsa. Vi tyckte inte att det var lika angenämt. Men en inföding berättade lugnt för oss att vi antagligen hade dött om vi hade blivit stuckna av den samtidigt som han band ett snöre runt den och lyfte upp den.

Och en av Imrans släktingar som bor här berättade att han flera gånger sett en panter komma ut från skogen för att vandra ner och dricka vatten ur brunnen på gården...

Vi åt en god middag på kvällen, och hade det bra mysigt runt en lägereld. Den hade flera syften, förutom just mysigheten och värmen så höll den dessutom samt aggresiva jätteapor och pantrar borta. Skönt.

Efter en lång natt runt den där brasan så vaknade vi upp i den här stugan, det känns verkligen som en jättestor familj där alla tar hand om varandra. Och jag, Hugo, Imran, Bilal och Lisa tyckte om gårdagens ridning så mycket så vi bestämde oss för att ta en ny tur till en ny utsiktsplats och en marknad innan vi red hemåt och begav oss tillbaka till storstaden igen.

I Bombay var det lite mer shopping och mat som gällde innan snigeltåget tog oss tillbaka till verkligheten igen.

hejdå

Ha en finfin helg, vänner. Nu tar jag ett tåg till Bombay och lever det intensiva livet!

Var rädda om varandra.

farväl tvåtusensex

Den 23:e december tog jag ett tåg från Hyderabad till Trivandrum, Kerala. 32 (trettiotvå) timmar senare, på julaftons kväll kunde vi kliva av. Som den indier jag numera är så ratade jag dyra rickshaws och tog istället lokalbussen ner till Kovalam beach. Det var en vacker strand, billiga hotell (16 kronor per natt) men aningen exploaterat. Inte så mycket som Goa, men med alla barer och desperata försäljare så fanns det en känsla av hetsk charterturism. Hursomhelst så var det väldigt väldigt långt ifrån min överbefolkade och äckligt förorenade hemstad, och det var gott nog.

På annandagen var det dags att ta sig vidare, norrut. Ett långsamt indiskt tåg kunde ta mej upp till Varkala. Och när jag klev av bussen som tog mig ner till stranden insåg jag vad det var som Kovalam inte hade. En helt fantastisk atmosfär runt omkring mig som får mig att känna ett lugn och en harmoni. I Varkala finns ingen hets, ingen stress, inga måsten. Stranden är förskonad från försäljare och fulla engelsmän. Och naturen är oslagbar. Det är väldigt många turister här, men chartermentaliteten lyser med sin frånvaro.

Mysigt är nog ordet som beskriver miljön och atmosfären här mest precist. Serveringar utan tak med vackra ljusslingor och hängmattor. Små gångbanor omgivna av gröna växter där utländska turister trängs med trumförsäljare, hundvalpar och chai-försäljare på cykel. Och alla rör sig i ett tempo som skulle få en chef på ett godtyckligt svenskt företag att vilja ta livet av sig.

Dagen efter vaknar jag upp tidigare än väntat och vandrar den branta stigen ner till stranden för att ta ett dopp i det oväntat klara och rena havet. Småpratar med två livräddare som säger att det är en bra dag för delfinskådning, de fina djuren har vågat sig nära stranden och jag kan se någonting som hoppar långt ute i vattnet.

Dagen spenderas mestadels på stranden, jag bränner mina axlar i solen och simmar länge omkring bland de starka vågorna i det salta vattnet.

Hade tänkt att åka upp till Kollam under eftermiddagen för att hitta ett rum och se stan för att sen ta en tur på Keralas backwaters dagen efter. Men Varkala är svårt att lämna, och inte förrän kvällen tar jag mej till järnvägsstationen. Så det är sen kväll när vi anländer till Kollam, en liten liten stad en timme norrut. Och eftersom vi alla är suckers för samma bibel, så får Lonely Planet bestämma budgethotellet för natten. Vi tar en rickshaw dit och betalar tio rupier.

Väl där så blockeras vår väg av elefanter, dansare och en väldig massa folk. Det är visst nån religiös festival i stan, väldigt festligt.

28/12
Tänkte gå upp tidigt för att hinna med en båt klockan nio, men det projektet misslyckast totalt. Istället så blir det en kanalbåt med ett ungt par från Vänersborg. Indien verkar ha skrämt upp dom ordentligt, det var längesen jag träffade någon så tyst, timid och försiktig i det här landet. Men kanalturen är fantastisk, vi passerar över kanaler, laguner, floder och sjöar. Jag tar en simtur och fiskar efter blåmusslor.

Vi kommer tillbaka till Kollam framåt kvällen och tar 8-tåget till Ernakulam. Det är en sträcka på 159 km som tar oss fyra timmar med detta indiska snabbtåg. Och det allra bästa är att det bara fanns 2:a-klassbiljetter kvar. Att resa med andraklass i det här landet innebär oftast att man får se det överbefolkade Indien. I det här fallet innebär det att under 4 timmar resa ståendes i en vagn som är så full med folk att du inte kan röra dig. Det kan trötta ut de flesta, särskilt då det kliver på mer människor på varje stopp och jag trycks mer och mer mot mitten av vagnen. Det i sin tur medför att det är ett stort projekt att ta sig ur tåget och vagnen på rätt stoppp. Nu råkar jag dock vara en fot längre och hyfsat mycket kraftigare än genomsnittsindiern, så det var mest att gå framåt så flyttade sig folk på sig ändå. Det är som att här är för många människor för att någon skall orka säga, eller lyssna till, "ursäkta".

Kerala är till ytan lika stort som Småland. Där bor 35 miljoner människor.

Efter att ha pressat mig ut i Ernakulam är det återigen bibeln som beslutar om hotellet. Jag vet, det är stereotypt och klyschigt men klockan är halv ett på natten och jag känner mig inte helt pigg och fräsch efter denna tågresa fylld av upplevelser.

Den sista dagen i Kerala spenderas i Fort Cochin, en kort färjetur bort från Ernakulam. Återigen var jag i ett av de där ställena där tiden tycks stå stilla. Jag spenderade några timmar bara omkringstrosande, glassätande och kaffesörplande. Köpte fiskarbyxor och tittade på konst. Sen var det dags att ta sig vidare, med tåg upp till Goa för att möta upp med glada nyårsfirare från Hyderabad. Trettio personer därifrån har planer att ta sig till Goa för att fira det nya året och drygt tjugo av de har för avsikt att göra det på stränderna i Anjuna, norra Goa. Det lär inte bli helt trivialt att hitta någonstans att sova, dock. Vi kommer nog inte vara helt ensamma på de där stränderna. Min kollega på jobbet letade efter rum i en veckas tid innan han hittade ett svidyrt hotellrum inne i en stad, långt bort från kusten. Men jag har is i magen, och det är väl inte helt illa att sova på stranden heller, det är ju bara tre nätter.

30/12
Vaknar i ottan, så som man gör på dessa indiska nattåg. "Chai! Chai! Chai!", "Coffee Coffee Coffee!" och diverse barnskrik är alla ljuva stämmor strax efter soluppgången. Addera därtill harklingar, spottande och allmänt snorande. Godmorgon världen.

Tåget är förstås en dryg timme försenat och anländer till Madgaon vid 12-tiden. Därefter tar jag en buss till bussterminalen och därifrån en buss till Panjim för att därifrån ta en buss till Mapusa och där byta buss till Anjuna.

Klockan tre slänger jag mig av bussen i Anjuna, vi är en bra bit från stranden och det är fortfarande tidig eftermiddag men man kan ändå höra dunkande teknomusik. Frågar efter vägen till stranden och jag vandrar in i nån liten gränd för att börja leta efter nånstans att bo. Antar att alla större hostel och stugor är fulla, så jag går från dörr till dörr bland de kringliggande villorna. Många som bor här har ett rum eller två som de hyr ut. Och jag vandrar omkring i sisådär femton minuter innan jag träffar på en söt indisk tant som har ett rum att hyra ut.

Mitt inne bland en stor indisk familj, billigt som attans och en stor lummig trädgård med två glada hundar. Kunde inte bli bättre.

Hittar resten av mina vänner sittandes på en restaurang vid halv-sju-tiden. De har precis anlänt och jag har druckit ett par öl med Avinash, Samantha och ett gäng av deras engelska vänner på stranden tidiager.

Festen fortsätter på diverse barer nere på stranden till sent.

31/12
Och den här nyårsaftonen var inte på riktigt. Jag är i en låtsasvärld, låtsas att jag jobbar och tjänar låtsaspengar.

För dagen så befinner jag mig på en strand, solar och badar. Försöker surfa på stora vågor och dricker pilsner. Livet är bra skönt och det kan inte vara nyårsafton idag. Jag fryser inte, här finns inga måsten och ingen har glömt bort att gå till Systembolaget dagen innan.

En annan rolig sak här är att knarklangarna är lika påstridiga som smyckesförsäljarna och kokosnötstanterna. "Which country, sir?", "Want something to smoke, sir?", "Small business, give you good price!", "E? LSD?", "Come on, friend!". Proceduren upprepas varje gång jag går från stranden till mitt rum.

Vi äter nyårslunch och dricker nyårsöl. Tar ett nyårsbad och nyårssolar.

Ligger kvar på stranden till kvällen. Under hela tiden passar hela världen på att göra mig nyårsfin i håret, jag får beedies och flätor och diverse konstellationer med ursprung i Indien, Nigeria, Hongkong och Kanada. Fin fin, blir jag.

Efter en viss förvirring, många telefonsamtal och ett par drinkar bestämmer vi oss för att spendera nyårsnatten i Baga. En annan strand, strax söder om denna. Vi lyckas ta oss dit, och där är bisarrt mycket folk. Vi hittar tillslut en restaurang där vi får plats och får smaskig mat. Halv tolv knallar vi ner till stranden och där är galet mycket människor. En och en halv kilometer strand, och folk överallt. Vi dricker drinkar och firar in det nya året med eldar, teknomusik, fyrverkerier och kramar.

Dansar barfota på stranden innan vi beger oss vidare till en klubb en bit bort. Väldigt många och väldigt roliga människor har funnit sin väg in här och vi har en helschysst start på tvåtusensju. De stänger vid femtiden på morgonen och vi hittar en taxi tillbaka till vår strand.