Och det är något konstigt med att leva såhär. På något sätt finner jag ro och hinner tänka tillbaka väldigt mycket. Varje dag när jag har suttit i en svettig buss som hoppar fram på håliga vägar, förstörda av monsunregnet så har jag fått väldigt klara minnesbilder på min hornhinna av tillfällen i min uppväxt och tidiga tonår, som jag glömt sen länge. Men nu träder de fram och det är betydelsefulla tillfällen och vackra minnen. Och varje gång jag vaknar på morgonen här kan jag tydligt minnas vad jag har drömt under natten. Jag gillar det.

Och Ricardo spelade Mates Of State's nya album för mig i Goa, förresten. Det är en superb skiva som alla borde ha. Raden "You could surely try to be more alive" är så klockren så man skulle kunna släppa en skiva med bara den.

För övrigt skrattade jag för mig själv när vi var på en bar i Vagator, Goa och de slår på Dr Albans gamla hit It's my life på stereon. Jag finner det lustigt när Indier försöker vara västerländska. Jeansmodet har kommit hit och de hippa unga indiska männen bär de fulaste jeans jag nånsin sett.