hej delhi

Jag flög upp till Delhi, världens mest förorenade stad, förra veckan. Snart blir det alltför varmt för att resa i det här landet, och det finns vissa ställen som jag fortfarande inte hunnit besöka. Men Delhi var häftigt, grönt, fruktansvärt hektiskt och fullt med bondfångeri.

Det tog på krafterna, att befinna sej i den där staden. Hela tiden på vakt efter ficktjuvar, rikshawförare som försöker köra över mina hälsenor, diverse bedragare och tiggare. Stanna upp och se förvirrad ut i ett par sekunder och du har en hel liga med folk runt dej som försöker utnyttja situationen.

Jag spenderade flera dagar i Delhi, som verkar vara den mest välplanerade och mest fungerande staden jag har sett i det här landet. Min vän Mona visade mig lotustemplet, indiens största moské (som var helt fantastisk) och massor av Delhis häftigare sidor. Därefter reste jag vidare till Agra, jag menar jag borde ju faktiskt ha sett Taj Mahal innan jag åker härifrån.

Och Taj Mahal var ett helt fenomenalt byggnadsverk. Det tog visst 20 000 arbetare 22 år att färdigställa det. Som tack fick dom armarna avhuggna, bossen ville förstås inte att dom skulle kunna bygga ett till likadant.

Hemresan däremot var inte lika trivial. Efter att ha misslyckats med att köpa en flygbiljett, så tog jag ett tåg hem. Tjugofyra timmar i 30-gradig hetta, på min 170-centimetersbädd och skrikande barn i alla vädersträck. Jag kom hem för ett par timmar sen och min kropp värker nåt oerhört...