En historia från söders höjder

Jag har fortfarande inte berättat om resan till Bangalore. Jag gillade den stan. Den var lite som en barndomsvän som man inte längre känner, men ändå känner sej trygg hos. Lite som en mer världsvan storebror till Hyderabad. Och knappt 30 grader varmt istället för 38. Skulle absolut kunna tänka mej att flytta dit ett tag.

Vi var 12 personer som tog oss dit med tåg fredag kväll och kom fram lördag förmiddag. Vi mötte upp med vår galna vän Anoop, som visade oss stan. Tanken var att jag skulle sova hos honom också, vi var ganska många som tänkt installera oss i hans pyttelilla lägenhet, men på något sätt blev jag inbjuden till några svenskar som bor i Bangalore och driver ett företag där.

De visade sig vara några helsköna typer som hade ett fint hus som jag kunde få bo i och ett IT-företag som jag kunde få jobba på - de erbjöd mig faktiskt att börja jobba heltid där på en gång. Det verkade jätteschysst men jag tror att jag väljer Sverige ett tag framöver. Men förhoppningsvis kan jag komma tillbaka och exjobba där när det börjar bli dags.

Hursomhelst var vi alla inbjudna på fest på kvällen, nån stor olaglig fest mitt ute i ingenstans. Det tog oss två timmar att hitta dit, till slut var vi en karavan med sju-åtta bilar som hade tappat bort oss i nån liten by utanför stan. Då ringde vi upp en av värdarna till festen och krävde att han skulle komma och eskortera oss, så runt midnatt var vi äntligen framme.

Festen var lite som en stor rave-fest på nittitalet, fast med roligare musik och roligare gäster. Mitt ute i skogen så hade någon anlagt ett dansgolv, en pool, en stor bar och ett elverk. Gratis rom som serverades ur nånting som såg ut som en gifttunna från en kemisk fabrik och flera hundra gäster från hela världen som dansade till klockan sex på morgonen.

Vaknade dagen efter och tog oss ut på stan i Bangalore, käkade lunch och hade det bra fram till klockan tio på kvällen då vårt tåg skulle ta oss hemåt igen. Det var förstås några timmar försenat (bara i Indien)... Vi satte oss helt enkelt på perrongen, vi kunde inte lämna den eftersom tåget praktiskt taget skulle kunna komma in när som helst, och försökte underhålla oss själva bäst vi kunde. Själv somnade jag på det mjuka betongunderlaget och fick sex timmars skönhetssömn innan tåget sakta rullade in på stationen... Väldigt smutsiga, väldigt trötta kom vi i alla fall hem tolv timmar senare.