Lördag 9/12

Vaknar tidigt, halv åtta och hela tåget är redan vaket. Dricker en kopp kaffe och förundras över miljöerna och de miljontals indierna utanför fönstret två timmar innan vi rullar in till Chennai. Luften är varmare här, solen bränner mer och det är mycket fuktigare.

Vi stiger av tåget och beger oss ut i verkligheten utanför terminalen och det är verkligen en annan atmosfär här. Folk ser annorlunda ut och agerar annorlunda och prutandet går till sin extrempunkt då man gör en dålig affär om man inte prutar ner priset med fyra femtedelar.

Det är hett här, men inte lika överbefolkat som i Hyderabad. Inte samma trafikkaos och inte lika svåra luftföroreningar. Vi tar en buss från centralen till bussterminalen en mil västerut och bussarna stannar faktiskt i den här stan, vi behöver inte springa efter och hoppa på i farten. Och de är inte alls lika överfulla som de jag är van vid, det är en baggis att åka kollektivt i den här stan.

Vi anländer till bussterminalen, som för övrigt är världens största och påminner mer om en flygplats, och finner en buss till Mamallapuram. Om någon skulle ha vägarna förbi den här bussterminalen så kan chaiståndet varmt rekommenderas. Inte bara för att teet är väldigt gott, killen är en konstnär när det gäller tillagning och servering.

Två timmars svettig bussresa senare kliver vi av i vårt resmål och tack vare Bart som har varit här tidigare och vår förmåga att pruta (hey, vi är ju nästan locals numera) får vi jätteschyssta rum till jätteschyssta priser på ett heltrevligt hotell.

Vi tar en promenad genom stan innan vi beger oss till stranden där vi låter Bengalisk viken svalka våra kroppar. Vattnet är jättesalt, jättevarmt, jätteströmt och med jättestora vågor. Och det var skönt att komma iväg från inlandet igen, skönt att få se kusten och havet.


Bussresa söderut


Tariq beställer öl


Sam, Ego, jag och Bart på stranden


Pojken och stora havet