5/11 Hampi, Karnataka - Which country sir?

Lagom impulsivt så insåg jag fredag morgon att jag ville se mer av indien när jag är här, så jag övertalade Sam & Sam att vi skulle resa någonstans över helgen. Jag hade hört jättemycket gott om Hampi, och när vår kollega Simon berättade att det skulle vara en dansfestivalen där den här helgen så var det klart som korvspad att det var Hampi vi skulle bege oss till.



Han hade dock beställt tågbiljetter två veckor tidigare och var hyfsat säker på att det skulle vara slutsålda vid det här laget. Men jag och Sam tänkte att skam den som ger sig och begav oss till tågstationen i Secunderabad för att få biljetter med ett tåg samma kväll. Biljetterna var förstås slutsålda och vi fick plats 70 på väntelistan för eventuella återlämnade biljetter. Men med vår oemotståndliga charm (och eventuellt lite för att vi var utlänningar) så lyckades vi gå före den kön och få varsin bädd på Yespur Express klockan 21.00.



Vi mötte upp Simon, Hugo, Ego, Manuel, Julie & Anette på stationen och 474 km och 11 timmar och 45 minuter senare vaknade vi upp i Hospet. Därifrån tog vi rickshaws till Hampi som egentligen bara är en by. En gång i tiden var det en stor stad som har lämnat massvis av storslagna tempelruiner efter sig. Vi började dagen med att äta frukost på en restaurang efter att ha fått hjälp av några lokala kids att pruta på ett guesthouse. Och mina första intryck av Hampi var massor av hjälpsamma människor och väldigt vacker natur. Vi åt frukost på restaurangen och några meter bort satt en söt apa och åt smörgåsar.







Vi hyrde motorcyklar för att ta oss ut och se diverse tempel utanför byn. Och många indier är på semester här också, under festivalen. Och för de var nio vita personer en stor show i sig, alla ville hälsa, veta mitt namn och varifrån jag kom. "What is your good name, sir?", "Which country sir?", "How do you find India, sir?"

Indier är oerhört nyfikna av naturen och låter sig inte hindras. De skäms inte över det och det är jätteroligt. Vid ett flertal tillfällen stannade vi upp och pratade med varandra och några indier ställde sig alldeles jämte oss och vill delta i samtalet eller bara lyssna på vad vi sa.

Och om vi stannade till och pratade med några indier så kunde det lätt bildas en klunga på 30 personer runt oss. Det är faktiskt helfestligt, man känner sig som en filmstjärna eller nåt.

Motorcykelturen gick finfint tills en av motorcyklarna havererade mitt ute i ingenstans. Så jag och Hugo fick hajka en knapp mil tillbaka till Hampi genom ett trafikkaos i samband med festivalen. Och när det är trafikkaos i Indien, då är det kaos.

Ett par timmar och lite mat i en indisk by ute i ingenstans senare var vi tillbaka i Hampi och festivalen var i full gång.

Det påminde väldigt mycket om roskildefestivalen med alla glada människor, dofter, musik, ljus, scener, matstånd och lera och smuts. Det var dock några smärre skillnader; total avsaknad av alkohol, något annorlunda musik, folk sover i tempel istället för tält och där var destofler kossor.

Vi såg diverse shower med indisk dans och nån teaterföreställning. Det sistnämnda var ganska kasst, och inte enbart för att vi inte försod ett ord. Dansen var intressantare även om dansarna inte var jätteduktiga. Men de hade fina kläder och orkestern var helfestlig. Och alla tempel och ruiner var upplysta och hela tiden var det någon som guidade oss och översatte och hjälpte oss med allt möjligt.

Vi gick upp tidigt imorse (söndag) för att se tempelelfanten Laxmi ta sitt dagliga bad i floden, men vi kom tydligen försent. Det var mest badande indier, väldigt väldigt många faktiskt. Men vi kunde i alla fall gå in i templet och få en välsignelse av henne, dvs. hon slog mej i skallen med sin snable. Jag gillar elefanter. Eller, jag gillar djur i allmänhet. Och då är indien ett bra land att befinna sej i.

Hampi är, förutom väldigt snälla människor och massa tempel, väldigt vackert. De har en oerhört vacker natur här med djungel, bananodlingar, berg och dalar, sjöar och floder och vattenfall. Ikväll fortsätter festivalen och vi tar förhoppningsvis 22.45-tåget tillbaka, det vore oerhört lämpligt eftersom jag bör infinna mej på jobbet på måndag. Problemet är att vi inte har lyckats charma oss förbi väntelistan i Hampi på samma sätt som vi gjorde i Hyderabad, men vi gör ett nytt försök ikväll.

Tågresande i Indien är en väldigt häftig upplevelse, både naturen utanför med smutsiga städer blandat med stränder och regnskog och öken likväl som ombord på tåget. Människor där pratar väldigt gärna väldigt mycket med varierande kvalifikationer i engelska. Och hela tiden passerar försäljare som vill sälja allt från chai till kätting och prydnadssaker.

Att boka biljett är dock inte helt trivialt, man måste veta från och till vilken station man vill åka, och stationsnamnet är sällan samma som staden, samt vilket tåg (namn och nummer) som går dit. Därefter skall man fylla i ett formulär och lämna det i biljettkassan. Har man tur har de en biljettkassa för utlänningar, dit det ofta är en kort kö. Och där kan man få hjälp med vilket tåg man skall ta och att fylla i formuläret.

Har man lite mindre tur kan man få räkna med att stå i en timslång kö, eller snarare folkmassa där man får armbåga sej fram. Vill det sej riktigt väl så pratar inte expediten ett ord av engelska när man kommer fram.

Jag och Sam hittade ett café med hängmattor i skuggan under ett stort lövträd, där vi spenderade ett par timmar görandes ingenting. India är landet av kontraster, både gällandes rikedom och fattigdom likväl som att vara i en hektisk stad som Mumbai eller till och med Hyderabad till att komma så långt från stress som man kan komma i Hampi eller Goa.

Efter det åt vi lunch på samma restaurang som igår, och jag var nära att beställa en Bhang Lassi efter att kyparen rekommenderat den. Lassi är en typ av yoghurt-milkshake, oftast väldigt god. Strax innan jag skulle beställa informerade någon mej om att bhang är det lokala språkets ord för marijuana. Droger är ganska vanliga här. Och jag beställde en banana coconut lassi istället.

Nu skall vi försöka se elefanten Laxmi ta sitt kvällsdopp istället och se mer av festivalen. Mera dans!